om mig - Anna Lundin - ur hästsynpunkt
Jag tror att jag föddes med ett hästintresse. Ingen av mina föräldrar var hästintresserad, men min farfar var "Ölands meste hästkarl" enligt min fars utsago. Sanningshalten i det vet jag inget om, men det var åtminstone viktigt för honom att hästarna var med när det skulle tas familjefoto på gården i Nedre Ålebäck på östra sidan av Öland. Så, finns det en gen för hästintresse är det nog från farfar jag fått den...
Stolt farfar mitt i bilden, farmor längst till vänster med min faster i famnen.
Fotot borde vara taget 1935
Efter att ha ridit ett fåtal gånger under uppväxten fick jag till sist börja på ridskola på Kalmarbygdens Fältrittklubb hösten 1977 och jag red lektioner där tills jag köpte loss favoritponnyn Sussie från ridskolan 1983. Därefter har ett antal egna hästar passerat genom mina händer.
Sussie, sista året jag ägde henne.
En period i livet - 90-talets första halva - var jag ganska aktiv och tränade och tävlade i hoppning. Med rätt tränare (Knut-Axel Nordenbeldt) och rätt häst (Jock) fattade jag plötsligt hur jag skulle göra och plötsligt red fegisen Msv B hoppning (nuvarande 130) med placering!
Jag och Jock sommaren 1993, omhoppning i en Lätt A på RKU
Samma år som fotot ovan togs föddes mitt första föl, halvblodsstoet Madame Mim. Några år senare hade tävlandet minskat och 1996-1997 gick jag Amugruppens hovslagarutbildning i Uppsala, där jag valde att göra min praktik på Ultuna istället för att åka hem och gå bredvid någon av de lokala hovslagarna.
Härefter halkade jag alltmer in på avelsintresset och jag dessutom började föda barn tog tiden och suget efter ridningen liksom slut.
Idag är min häst min sjukgymnast. Jag rider så mycket jag hinner, vilket i sanningens namn är alldeles för sällan, och det är nästan bara i skritt... Jag försöker hinna med att köra någon shetlandsponny så ofta som möjligt och jag hjälper dotter med de hästar hon rider. Och nöjer mig med att ha teoretiska kunskaper som utnyttjas alldeles för lite.